Latmaskar, klubbkänsla och tågkaos
Den här veckan har det sannerligen inte varit lätt att pendla till Göteborg. Tågkaos hela veckan och fyra stycken nya resegarantiblanketter inskickade till Västtrafik. Så skönt med fredag i dag så att man slipper tågen under två dagar i allafall.
I går när jag såg på Hockeykväll på TV så propagerade Niklas Wikegård för fler idrottstimmar i skolan. Det är verkligen en åsikt som jag sympatiserar med. Man ser så många människor som aldrig rör på sig och det smittar ju såklart av sig på nästkommande generation. Jag tror att uppväxtmiljön (frånsett arv då såklart) är en väldigt stor orsak till att vi svenskar rör på oss mindre och mindre och att vi bara blir större och större. När jag var liten var vi ute och lekte jämt och ville knappt vara inne trots riktigt busväder! Mamma och Pappa fick kämpa hårt för att att få in oss till middagen på kvällarna. Nu känns det mest som att barnen vill sitta inne och se på TV och spela dataspel, eller?
Jag är väldigt glad över att jag har fått med mig ett aktivt liv, framförallt från min pappas sida, och jag kommer verkligen att göra allt vad jag kan för att få Leah att vilja leva ett aktivt liv också. Det finns de som aldrig har provat på lagsporter, och det är nästan så att jag kan tycka synd om dem som aldrig har fått uppleva glädje, ilska och lycka tillsammans med härliga lagkamrater!
Det för mig osökt in på nästa ämne, nämligen klubbkänsla! Jag läste en artikel på ett innebandylags hemsida häromdagen där de intervjuade ett nyförvärv. Det gör ont i själen när man läser hur illa (i mitt tycke då) det finns spelare som resonerar. Det är nästan så att man tycker (trots att det är duktiga spelare vi talar om) att det var lika bra att deras tidigare lag "blev av" med spelaren i fråga... För mig har det alltid varit viktigt med klubb- och lagkänsla. Kanske har just detta också fört med sig att besvikelsen, över att ha blivit illa behandlad av en förening som betytt så mycket för mig under så stor del av mitt liv, blivit än större, men det får det vara värt i slutändan. Det känns ändå bra att kunna gå med huvudet högt och veta att man, under tiden man var aktiv i lag eller föreningen, alltid gjort allt vad man har kunnat med det bästa för laget/föreningen i sikte.
Nu är det dags för fredag och helg! En helg som består av innebandy, familjemys, innebandy och mer träning. Kan det bli bättre?
Bjuder på några bilder från veckans besök på Universeum; 
