Hur skall man göra när man blir arg?
http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/2012/02/19/nar-du-skaller-pa-mig-mamma-ar-det-svart-for-mig-att-alska-mig-sjalv/
Denna text fick mig att tänka på någonting som Leah sade till mig häromkvällen när jag hade skällt på henne (varför jag skällde har jag dock glömt bort);
-Mamma jag blir orolig...
-Varför blir du orolig älskling?
-För att du kanske inte min bästa vän längre...
Ja vad säger man, man får hyfsat dåligt samvete..
Man tänker kanske inte riktigt på hur sårbara barn är och hur mycket tankar och känslor som faktiskt far runt i deras små huvuden.
Man blir arg (och det måste man ju få bli ibland) på sina barn och då kanske man inte alltid tänker på hur det man säger (även om man själv tycker att det faktiskt är helt ok att uttrycka sig som man gör) påverkar barnet. De har ju en förmåga att tolka saker på andra sätt än vad man själv skulle göra...
Leah är, och har alltid varit, ett väldigt verbalt och känslomässigt, barn. Det kommer mycket kloka tankar från henne och jag skall verkligen försöka att tänka till en extra gång på hur och vad jag säger. Man vill ju att ens barn skall bli en stark och självständig individ och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag, på något sätt, medverkar till att Leah växer upp med dålig självkänsla.
Jag älskar dig min fantastiska dotter!
Jag tar mig friheten att publicera ett fantastisk utdrag ur Petras text nedan (men se till att läsa hela inlägget själva);
H: Mamma, jag vill säga en sak till dig… Jag kommer alltid att älska dig!
Jag: Och jag vill säga en sak till dig. Jag kommer alltid att älska dig! Jag är nyfiken älskling… Älskar du dig själv också?
H: Oftast gör jag det. Men när du skäller på mig är det svårt för mig att älska mig själv.
Jag: Oj, det där vill jag gärna att du berättar mer om!
H: Jo, när du pratar med arg röst så känns det som att jag är dum och när jag känner mig dum är det svårt för mig att älska mig själv.
Jag: Vad skulle du vilja att jag gjorde istället för att skälla på dig?
H: Du vet ibland när du sjunger mamma och jag ber dig att vara tyst? Och så är du tyst en stund och så börjar du sjunga igen?
Jag: Ja…?
H: När du börjar sjunga igen då är det ju bara för att du hade glömt att jag bad dig att vara tyst, eller hur?
Jag: Ja.
H: Så är det för mig också mamma. Om jag inte gör som du vill så är det bara för att jag har glömt vad du vill. Om jag går ner på mitt rum på morgonen för att hämta kläder till exempel och så kommer jag inte upp igen. Då behöver du inte bli arg på mig för då har jag bara glömt att jag skulle hämta kläder för att jag såg något annat roligt på mitt rum och så började jag hålla på med det. Så då räcker det om du säger till mig med trevlig röst.
Jag: Tack för att du berättar det här för mig! Jag gillar när du berättar hur jag kan bli en bättre mamma för jag älskar dig och vill vara en så bra mamma som jag kan vara.
H: Mm… Mamma, ska du vara hemma med mig imorgon?
Jag: Ja, det är söndag så vi skall vara hemma tillsammans hela dagen.
H: Bra, då kan vi prata mer om det här imorgon. Du kan ta fram papper och penna och anteckna det jag säger så att du kommer ihåg det sedan.