Julbak
I lördags hade vi julbak hemma tillsammans med svärmor. En tradition som har hängt med i fem år och som säkert kommer att fortsätta framöver, speciellt med tanke på hur kul Leah tyckte det var att baka pepparkakor. Eller kanske, med tanke på hur gott Leah tyckte det var att äta pepparkaksdeg...
Observera de "goa" tänderna!
Medans Leah log och sov så tog vi tag i lussekattsdegen. ICA's recept på lussekatter är verkligen helt oslagbart! Bullarna blir hur saftiga, fluffiga och goda som helst. Kan verkligen rekommendera detta recept för Er som har lussebaket framför Er. Visst är det härligt när man öppnar dörren och så möts man av doften av julbak, då kommer det lite julstämning krypande trots att vädret är som det är. Jag fick dessutom sytt nya julgardiner till köket, blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själ, och det får jag ju eftersom detta är min alldeles egna blogg.
I kväll är det äntligen dags att gå till gymet och köra MRL igen. Fy för att vara sjuk så länge, man blir så rastlös så man vet inte vart man skall ta vägen!
Har genomfört ett tråkigt beslut som ändå känns skönt att ha tagit och jag är säker på att det ändå kommer att bli bra framöver!
Skulle kunna säga att Zlatan är kung efter gårdagen, så ; -Zlatan är kung! (iallafall i Barcelona). Förresten så är jag inte ett dugg avundsjuk på min kollega som var på plats på Camp Nou för att se matchen...
Var glad!
Bloggandet har väl inte varit högsta prioritet under influensan direkt, men jag har haft många inlägg i huvudet. Det är väl tanken som räknas?
Är tillbaka på jobbet sedan i går efter att ha spenderat 10 dagar i sängen med grissällskap, mindre roligt och inte något som jag kan rekommendera!
I morse när jag gick genom Nordstan så var det någon som hade förgyllt det annars så trista affärshuset med färgglada post-it lappar med diverse trevliga budskap på. Var glad, Sjukt snygga skor, Vad fin du var i håret var några av de trevliga ord man fick med sig på vägen. Jag kunde faktiskt inte låta bli att le lite för mig själv där jag gick. Personen som hade tagit sig för att skriva och sätta upp dessa lappar gladde i allafall mig en sådan här grå och tråkig November morgon! Tack för det!
Har ett samtal som jag måste ringa som jag inte ser framemot. Men ibland måste man tänka på sig själv i första läget och det har INTE varit min starka sida genom åren direkt...
På lördag vankas det julbak med svärmor. Det är en tradition som vi har haft i fem år nu, alltid lika mysigt! Skall bli kul att se om Leah uppskattar att baka pepparkakor, att äta dem vet vi redan att hon tycker om. Skall försöka att få ner lite ljusstakar och annat julmys från vinden också så att vi riktigt kommer i julstämning hemma under lördagen. Apropå julstämning, "pyntet" som finns i Nordstan (inte de härliga lapparna dock) är fruktansvärt anskrämliga - kan det inte finnas någon som kan få fram något bättre?!
16 dagar kvar att arbeta nu innan det är dags för mig att vara hemma med Leah igen, mys!
Ka(os)las!
Här kommer lite bilder från kalaset. (Jag kunde inte låte bli att ta med några av de bilder där vi försökte få till en gruppbild.) Gruppbild blev det väl iochförsig, men inte så samlad... Man skulle ju inte kunna påstå att alla är nöjda eller tittar in i kameran direkt.
Feber?
Varför använda sitt rum när man kan använda hela vardagsrummet som lekplats?
Bah!
Ihelgen var jag och kikade på innebandy i Rydsbergshallen för första gången på väldigt länge. Det var väl inte innebandyn som drog i första hand utan det var mer att få träffa lite härligt (nyktert, som onyktert...)folk och tjata lite på läktaren som var målet denna lördagskväll. Det visade sig också vara just detta som blev behållningen under kvällen. Matchen var ingen höjdare och om sanningen skall fram (för det skall den väl) så måste jag erkänna att spelet inte alls imponerade på mig. Kan ju vara jag som har höga krav och är svår att imponera på också, vad vet jag?
Stygnen på ryggen börjar läka nu, men det är fortfarande svårt att böja sig ned eftersom det stramar så läskigt. Dessutom har det börjat att klia ordentligt, men det sägs ju skall vara ett tecken på att det läker som det skall så det är väl bara positivt.
Jag missade ju tyvärr matchen med Bergum i fredagskväll eftersom läkaren beordrade vila tills styngen tagits bort. Kul då att tjejerna fick med sig 1 poäng hem från Mellerud, gjorde ju resan värd så att säga. Det rycker i plastbolls-tarmen nu efter ett ofrivilligt uppehåll.
Knappt fem veckor till att jobba på innan jag går hem för del två av min mammaledighet – underbart. Fast jag måste erkänna att jag har tyckt att det har varit väldigt kul att få komma in och jobba igen. Man uppskattar verkligen att få komma hem till familjen lite extra mycket när man har varit borta en hel dag.
Såg på fotbollsgalan igår, jag tror att Zlatan kommer ”tillbaka” till landslaget när det börjar dra ihop sig för tävlingsmatcher igen. Jag menar, om man kunde, skulle man inte själv ha velat skippa alla (eller iallafall några) av de där B-lagsmatcherna man har lagt tid på genom åren? (ta det som den metafor det faktiskt är)
En slutsats efter helgen; Your loss is bigger than mine.
Glädje!
Inne på andra året!
Leahs första födelsedag firades som sagt i lördags med massa mys, paket och tårta.
Magnus och jag gick in till Leah på morgonen och sjöng för henne och hade med oss paket och "frukost" på sängen. (Ja, majskrokar får väl räknas till denna katergori en dag som denna?!) Fröken Sundell visade upp en min som kunde tydas ungefär som; Vad tusan håller Ni på med?! Ibland önskar man att man kunde läsa hennes tankar...
När vi hade varit uppe en stund och lekt med gummans nya bil och hunnit äta en riktig frukost, tog resten av familjen en tupplur medans jag ställde mig och gjorde födelsedagstårtan. Eftersom Leah älskar Barbapappa så bestämde jag mig för att det var just Barbapappa som skulle pryda tårtan. Tur att det finns rosa marspian att få tag på i affären! Det är nog första gången som jag har bakat en tårta från grunden, tom bottnarna var hembakta.
När familjen kom vid 11.30 bjöds det på korv och potatismos (som det sig bör på barnkalas) och sedan var det dags att öppna presenter och såklart, äta upp tårtan!
Leah fick massor med fina presenter och jag tror att hon var väldigt nöjd med kalaset när hon och jag somnade gott framåt 14-tiden och sov tillsammans i nästan två timmar. Just vid det tillfället kändes det som om jag hade gjort ett bra val när stannade uppe på morgonen och förberedde kalaset medans Magnus låg och nannade med gumman. Nu fick han nämligen snällt hålla sig vaken och städa undan efter oss.
Kvällen avrundades med en härlig promenad i det underbara höstvädret och sedan slocknade Leah innan klockan hade hunnat bli 19. Magnus och jag satte oss nere i "källaren" och såg på en film innan det var vår tur att slockna. Vi kände oss väldigt nöjda med dagen och det tror jag att Leah också var! Nu är det dags att ladda om innan det är dags för nästa kalas som blir på söndag. Får se vilken figur som dyker upp på tårtan då?