Åt helskotta med fjärdeplaceringar!
Efter dagens och för den delen även gårdagens tävlingar i Osaka börjar man, så smått, som svensk medborgare fundera på om det inte vore möjligt att avskaffa fjärdeplaceringar?!
I går var det Musse som tog en imponerade fjärdeplacering i 3000 meter hinder, idag var det Kallur's tur att göra ett storlopp (PB) som ledde till en placering precis utanför pallen. När sedan Stefan Holm inte heller lyckades ta sig upp på prispallen kändes liksom Osaka VM lite som förhäxat. Extra trist blir det när härliga personligheter som "Musse" och Susanna blir drabbade av denna förbannelse. Det är sådana idrottare man verkligen unnar framgång och medaljer! Människor och idrottare som Asafa Powell ger jag inte speciellt mycket för, de kan hamna på fjärdeplats hur många gånger som helst utan att det rör mig i ryggen!
När det gäller sorgliga filmer gråter jag aldrig, när det gäller rörande återföreningar gråter jag väldigt sällan, men när det gäller idrott och känslor kopplade till detta fenomen, ja då gråter jag ALLTID. Tillfällen då en svensk idrottare står högst på pallen, funktionärerna hissar den svenska flaggan och Du Gamla Du Fria ljuder ur högtalarna, de ögonblicken framkallar alltid någon form av vätska från ögonvrån. Men när Susanna idag efter sin fjärdeplacering grät under intervjun med SVT, ja då var det inte fråga om tårar bara i ögonvrån!
Johan Wissman visar ju en underbart härlig sprinterform! När han i år lade om från 200 meter till 400 meter tänkte jag; Nej inte nu när du har blivit så ruskigt bra! Men den gode Johan visste onekligen vad han gjorde när han sadlade om till den längre distansen. Idag i semifinalen krossade han verkligen sitt svenska rekord med 38/100, och han gjorde det avstannande! Det nya svenska rekordet lyder nu på 44:56. När Johan kom till VM hade han inte ens tidigare sprungit under 45 sekunder och nu är han plötsligt en medaljkandidat! I flera av de senaste stora mästerskapen har Johans nya PB räckt till bronsmedalj och då tror jag ändå att han har möjlighet att göra en ännu bättre tid i finalen! Jag säger som en av kommentatorerna gjorde ; - Nämen, det var något alldeles väldigt!
Donald Thomas som började hoppa höjd (pga av ett vad!) för två år sedan vinner finalen på 2,35. Hans stil påminner mer om en sprattelgubbe än något annat. Kanske det vore något för de övriga i höjdhoppseliten att prova på? Kunde Jan Boklöv uppfinna och sätta en standard för framtidens backhoppare med V-stilen, kanske "Sprattelsparken" kan utveckla höjdhoppet framöver?
Franka Dietzsch må vara en sjujäkla kvinna till att kasta diskus, men att segerjubla, det kan hon inte. Hon ser mest ut som Bambi på hal is. En kvinna av hennes bastanthet skall helt enkelt inte ge sig i kast (!) med att hoppa runt på innerplan som en segerrusig trettonåring, det ser på något vis, inte helt naturligt ut?
* Det sägs att man kan bli fyrkantig av för mycket TV tittande, jag undrar vad som kan hända med Jonny Holm med tanke på allt videofilmande?
