Kakan

Efter att ha tagit en välförtjänt (?) vila från bloggandet för att smälta helgens händelser kände jag att det började klia i fingrarna igen...

Gårdagen var en sådan där dag då man egentligen bara borde ha legat kvar i sängen och inte ens gjort den minsta antydan till att masa sig upp. Jag har egentligen inte förstått hur otroligt "naken" man känner sig när man glömmer sin mobiltelefon hemma... Det fick jag känna på igår. Är det inte typiskt att man glömmer den just en sådan dag när det visar sig att man faktiskt skulle behövt sin telefon!? En annan sak som slog mig var att det är inte många nummer man kan utantill längre, en sådan banal sak som att lära sig telefonnummer gör man ju inte nu för tiden! Tur att man kan sitt hemnummer iallafall, tur också att man faktiskt lyckats med att pracka på sin syster en mobiltelefon, annars hade gårdagen varit än värre...

Västtrafik var i farten igår igen, tåget som jag brukar ta hem på eftermiddagarna var först försenat i 15 minuter, sedan bestämde de sig för att ställa in avgången helt...*suck* Det är väl också typsikt att detta sker när man faktiskt har BRÅTTOM hem. Tur i oturen så träffade jag och syster på en av min systers kompisars man och vi kunde då få åka med honom hem istället för att vänta i 30 minuter till på nästa tåg. Tack! Det innebar att jag kunde iallafall komma i hyfsad tid till träningen.

Träningen igår var riktigt bra, hög fart på spelet och en duvning med fys efteråt. Jag medger att tjockmattespringandet inte riktigt är min favorit, men när det "dukas upp" en härlig hinderbana, ja då blir jag som barn på nytt! Man drömmer sig liksom tillbaka till Knappekullas idrottssal och den härliga glädjen man kände när man fick hoppa omkring bland bommar och bänkar. Flätan var riktigt svettig igår, det behövde jag för att få av mig all aggression som jag hade samlat på mig tidigare under dagen.

Jag skulle vilja tacka alla som har hört av sig och gratulerat till seriesegern, extra kul när "gamla" tränare hör av sig!